2021 MAIN ENTRANCE

Casinot XXH, Malmö

“My vision ended and I awoke with a tremendous feeling of optimism and confident in you and your future, it was my vision of you.”

—Major Briggs, Twin Peaks

Casinot XXH är stolta att presentera grupputställningen Main Entrance med

Jon Ek, Daniel Fleur, Lova Gadd och

Nils Karlsson.

I november firar världen på olika sätt en dag för de döda. Anorna härstammar bland annat från Keltisk tradition och från Mesoamerika. Lien som fäller stråna och de en gång gröna löven som förvandlas till jord, har i människans historieberättande fått representera döden. Efter den långa vintern börjar små punkter av färgat liv göra sig synliga om våren. Vid fullmånen i mars firas Holi i Indien, på första dagen med en vårbrasa och på den andra dagen kastas pigment på gatorna. Hur vi än förstår livets cykler upplever vi att våren som startskottet för livet och att en ny tid är kommen. Våren 2021 går vi inte bara ur vintern utan även ur ett extra långt världsomspännande ide. Därav titeln Main Entrance som anspelar på den centrala start eller passage för något. Förutom vårens nystartande och starka produktion av växtlighet vill vi även sträcka oss så långt som symbolismen och fantasin tar oss.

I Jon Eks (1976) omspännande verk Terrass (2019) med video, skulpturer och ljud, tar ursprungligen inspiration från ett personligt minne där konstnären som fem år gammal matade fladdermöss från en terass genom att kasta upp små brödknyten i luften. I Eks arbete undersöks neurovetenskapliga fenomen och teorier och belyser hur dessa system fungerar utom vår medvetenhet och vetskap. Hur vetenskap i sin komplexitet kan leda in till andlighet och mystik. I artikeln What is like to be a bat (Thomas Nagel, 1974) tar Nagel fladdermusen som exempel till det dualistiska kropp/själ problemet. Fladdermöss till skillnad från oss flyger, lever mestadels i mörker, hänger upp och ner i träd eller grottor, och skapar sig delvis en bild av världen med hjälp av ekolokalisering. Hur kan man då veta om en fladdermus har ett medvetande eller subjektivitet? I Terrass (2020) ser vi en representation av konstnärens minne av den flygande varelsen. I skulpturerna dess främmande former, i videon dess rörelse och i högtalarna det klickande ljudet.

 

Nils Karlsson (1980) framställer bilder med hjälp av den traditionella tekniken oljefärg på duk. Med det arketypiska landskapsmotivet som utgångspunkt utforskas terräng bortom föreställningensvärlden. Genom ett omfattande regelverk baserade på utlämnanden, vägran och acceptans kan konstnärens få bilden att växa fram. I målningen med titeln 01350 (2020) ser vi prov på denna praktik. Målningen har både lena, svepande delar och raspiga intensiva partier som lämnar bilder för oss att se. Men det första man ser är målningens svarta centrum. Är det ett svart hål som transporterar liv mellan galaxer och till vår planet? Är den en katalysator för att sätta igång betraktarens fantasi eller minnen?

 

Daniel Fleur (1992) arbetar med ett materialbaserat måleri där sammanslagningen av den digitala bilden och det fysiska måleriet har en tydlig närvaro. Målningarna balanserar ofta mellan det abstrakta och det figurativa. Utgångspunkten för arbetet är komprimerade digitala dokumentationsbilder. I fokus ligger den informationsöverföring och den informationsförändring som sker då måleriet verkar i både det digitala och det fysiska rummet och växelvis byter form från materiell till immateriell information. Konstnären letar sig tillbaka från upplösningen av det fysiska i fotografier av måleri till ett måleri förankrat i färgen och dukens materialitet. Så uppstår en ny taktil artikulering runt det digitalt upplösta. I Luminal Entry (2021) befinner vi oss i vad som skulle kunna liknas vid ett mörkt grottlandskap. Kompositionen förstärker riktningen från mörker till ljus. Målningen är uppbyggd av en variation av färgkonsistenser och kvaliteter, från akvarelltunna skikt till pastosa och täckande lager.

 

Lova Gadd (1990) visar fyra mindre figurativa verk av färgstarka landskapsbilder som visar blåa berg, flodbäddar, rosa raviner och vattenfall. Bergen är målade ur ett fågelperspektiv och i målningarna med vattenfallen står betraktaren vid en glänta. Tekniken är akryl och oljekritor på duk och ser ut att vara målade med hög hastighet och med mycket energi. Som att konstnären snabbt fångat sin idé. Färgerna lyfter fram idén om ett inre landskap och betonar känslomässiga tillstånd. Även om de är målade i konstnärens studio så ser de ut att utspela sig långt från denna plats, som i en regnskog på andra sidan ekvatorn, regnbågen eller universum.